Gjelleråsen – Slevik, 1-13 (0-4, 0-3, 1-6)

Den på förhand påtagligt svåra utmaningen, att möta Slevik på hemmabana, blir redan innan matchen dragit igång än svårare. Backjätten Björn Lundgren tvingas ta matchen från sidlinjen efter lättare sjukdom och Olav Falkeid kan inte starta då han har problem med knäet. Det är två spelare vi inte är intresserade att ta några chanser med inför väntande matcher och slutspel. 

Att Bacolod, Eikland och Hovin sedan tidigare är borta på grund av skador visar bara på att truppen i år är tunn och alla skador blir ett tydligt bakslag. Men det ger oss bara möjligheten att låta alla spelare stå fram och visa vad man har att bidra med. 

Slevik har under säsongen haft problem med skador och sjukdomar, idag var alla på plats. Det är viktigt för dem i jakten på såväl serieguld som NM-titeln. Tobias Hjorth åker på en skada knäet under matchen, men kan tacksamt nog återvända i spel till tredje perioden och avsluta med att kasta in några mål bakom Falkeid och belönas med BB. 

Styrkeförhållandena mellan lagen i år är i tydlig fördel till Slevik. Rent krasst så vinner vi möjligen en match av tio eller tjugo. Däremot finns det inget som säger när den matchen kommer. Det är bara att fråga Greåker. Det blir därför viktigare än i många andra matcher att dels våga utmana med det vi faktiskt är bra på och dels att så långt som möjligt sätta försvarsstrukturen. 

Efter första perioden är ställningen 0-4 och det dessvärre efter tre personliga fel som blir helt avgörande. I en match som denna har vi  helt enkelt inte råd att prestera på något annat än det yttersta av vår kapacitet – tyvärr är vi inte helt där idag. Samtidigt har vi några bra anfall framåt som stoppas av ett bra försvar och ett fantastiskt målvaktsspel av Ottersten i bortamålet. 

I stora delar av första perioden håller vi ihop spelet på ett fungerande sätt. Slevik får inte lika enkelt som senare i matchen in bollen i mitten eller kan hota med diagonaler och då har vi det enklare att försvara målet. Det gör de egna misstagen så mycket svårare att hantera. Vi gör det helt enkelt svårt för oss själva att hålla oss kvar i matchen. 

Den andra perioden är resultatmässigt också vår bästa. Spelet svänger mer än tidigare och Slevik har om möjligt en mer bollinnehav. Men de kommer inte fram till de allra hetaste målchanserna även om vår struktur börjar att rämna i grundfundamenten. Vi tappar allt mer av den struktur vi försöker upprätthålla och framåt blir anfallen kortare även om vi har bättre och vassare möjligheter än i de första tjugo minuterna. 

Vi börjar få problem i markeringsspelet och följdeffekterna är påtagliga när vi får börja jaga bollen i tappar styrspelet. Trym Stokland har kommit in i spelet och gör det bra från första byte och framöver. Dessvärre får kapten Norstrøm en skada som gör att han tvingas lämna hallen. Vi hoppas innerligt att det ska vara av den lindriga sorten och att han är tillbaka i spel snarast möjligt. 

Med 0-7 i ryggen inför den avslutande perioden är matchen förlorad men vi önskar att avsluta på ett positivt sätt och ta med oss goda moment till Greåker redan på onsdag. Nu blir det snarare motsatsen och försvaret faller samman på ett tvivelaktigt sätt även om vi inleder perioden på ett bra sätt och genom Benjamin Belsten gör vårt enda mål för matchen. Det i sig är en uppvisning även om det inte helt räcker till för att motivera entrépengarna. 

Upplevelsen mot slutet är lite av den som Indiana Jones måste ha haft i filmen «Raiders of the lost Ark» när han med livet som insats försöker undkomma stenklotet som smeker nackhåren i jakten på att krossa honom innan filmen ens börjat.

Slevik är utan tvekan det lag i Norge som är bäst på att utmana slottet och på bortre ytan. Idag är vi helt enkelt inte bra nog för att styra bort dessa angrepp och sättet som vi tappar strukturen är klart oroväckande inför de kommande matcherna. Samtidigt har vi inte anledning att bryta ihop fullständigt. Med de spelare som vi har borta från dagens match är vi påtagligt unga och orutinerade. Det blir väldigt tydligt. Vi har bara att ta lärdom av dagens lektion och bestämma oss för vad vi vill utveckla vidare. Det är i slutändan bara vår ambition och motivation som står i vägen för att bli ett kommande storlag om några år. Där måste vi hålla fokus, den långsiktiga planen, inte genomklappningar i enskilda insatser.

Väljer ni  att fortsätta att följa laget under säsongen, den nästa och den efter det kan jag garantera att det är många lag som kommer frukta att möte de grönklädda i Lihallen. Idag är vi långt borta från det målet. Men nästa möjlighet kommer redan till fredag då Nor92 kommer på besök. Vi hoppas kunna bjuda på en betydligt mer publikfriande tillställning.

Från sargkanten,

Samuel Rosenkvist
trener, herrer elite