Gjelleråsen – Greåker, 10-7 (5-2, 2-1, 3-4)

Efter att slutsignalen till sist ljuder och förkunnar att matchen är över och vi något överraskande har tagit tre poäng hemma mot Greåker blir jag något tårögd. Detta av två anledningar. Den första är att segern omedelbart dedikeras till Tobias Wendelstig. Det går fortfarande inte en dag utan att jag saknar honom så att det gör ont. Inte en dag. 

Den andra anledningen är att det är så oerhört roligt för laget att få prestera innebandy på det sättet vi gör idag. Vi tränar vecka ut och vecka in, jobbar systematiskt med positiva förväntningar och försöker bättre och tydligare sätta ett försvars- och anfallsspel som bygger på systematisk disciplin.

Helgens tveksamma insats mot Fredrikstad är som bortblåst och vårt fokus är på plats från första sekund till den sista. Inför matchen talar vi om att det är vi som vill kontrollera matchen, med och utan boll. Mot bra lag kan vi spela det spel som vi är bäst på, det att sätta försvaret och komma i bra spelvändningar. Den här matchen gör vi just det. 

Greåkers mål i den första perioden kommer på just det vi försöker att styra bort, pass in i mitten där vi inte helt är vakna. Samtidigt får vi inte glömma bort att vi ikväll möter det lag som fram till idag hade det bästa snittet på poäng/match (2,61) i Eliteserien. Därtill fukten i ögonen.

Tre faktorer står i efterhand fram som påtagligt glädjande och viktiga:
– Andreas Falkeid i målet gör en fantastisk insats och får påtagligt välförtjänt priset som Gjelleråsens bäste. Han visar varför han iklätt sig förstatröjan på landslaget. 
– Olav Falkeid och Erlend Bjerknes som på nytt står fram på ett övertygande sätt i det offensiva spelet. Olav var tveksam inför matchen, men en fungerande uppvärmning gjorde att han fick starta. Han tar steg i sin utveckling varje vecka och kan bli hur bra som helst. Två mål idag och ett spel med bollen som får oss att sakna Tommy Midtsveen lite mindre. Bjerknes är en naturlig målskytt idag visar han på nytt fram de egenskaperna. Fyra kassar från hans klubba imponerar. 
– Vettle Mellum får några byten och hänger upp den i krysset. Jag får med jämna mellanrum kritik för att inte låta flera spelare få möjligheter i matcher. Det är en svår balans mellan att coacha laget till flest möjliga segrar och samtidigt låta flest möjligt få pröva sig i matchsammanhang. Det handlar om att på träning efter träning visa att den chansen ska man ha. Vettle har gjort det gång efter annan och med möjligt undantag av han själv så är ingen gladare än jag över hans prestation idag. I tillägg är det ett oerhört viktigt mål, 9-6 som kommer efter tre raka Greåkermål. Det ger oss nytt andrum och sänker stressen.

Mot slutet är det en väntad hög och hård press från bortalaget. Men som mot Sveiva för någon vecka sedan så har de svårt att komma till avslut från andra lägen än kanterna. Det gör det lättare för Falkeid. Inte lätt, men lättare. Vi blir pressade djupt ner i egen zon och det är bara att hoppas på att klockan rinner i väg i takt med att skotten dunkas mot och på målet. 

När signalen till slut går så är det ren glädje. Glädje för att se det här laget prestera en fin innebandy, full av tekniska moment i anfallsspelet och en makalöst disciplinerad och strukturerad insats i försvaret. De fuktiga ögonen som delas av en glädje för prestationen och djup saknad av en vän och lagkamrat får vi bara hantera. 

Vi är djupt tacksamma för stödet från läktaren, ännu en gång. Närmare 200 stycken en kall tisdagskväll. 

Till helgen väntar en match mot Harstad i Lihallen. Det blir en helt annan karaktär. Vi kommer att starta matchen på tre formationer och göra det vi kan för att lägga ytterligare tre poäng till samlingen.

Från sargkanten med kärlek,
Samuel Rosenkvist
trener, herrer elite