Grei – Gjelleråsen, 8-2 (2-0, 3-1, 3-1)

Laget från Apalløkkas parkett var troligtvis intresserade av något av en revansch efter seriepremiären i Lihallen. Då hade vi först spelat ut laget i den första halvtimmen och ledde med övertygande 6-1 innan Grei tog ett bastant tag om matchbilden och reducerade gång på annan tills man också kvitterade efter en vass forcering. Nu ville det sig inte bättre än att GIF’s starke man under hösten, Henrik Bredli, lyckades få in bollen i nätet med påtagligt lite, om något, kvar på matchklockan. Segern med 7-6 ledde till då upprörda protester hos dagens hemmalag.

För egen del har vi börjat hitta tillbaka till spelet. Det ser lite bättre ut på träningar och formen återvänder sakta men säkert. Vi har haft en del skador och sjukdomar på bärande spelare som påverkar oss negativt. Så också till matchen mot Grei. Det vi framförallt saknar om dagen är den sista insatsen i kriget på planen, viljan att göra sit yttersta i varje situation.

Mot Akerselva hade vi stora problem med försvarsstrukturen och än större svårigheter att skapa målchanser framåt i banan. Mot Grei så det betydligt bättre ut strukturellt. De vill gärna in och hota i slottet men hålls allt som oftast på vår utsida, något som är väl så viktigt.

De har ett gäng vassa skyttar med Kjellemar, Wöiduma och Schibort i spetsen. Till det en av höstens mest intressanta profiler i den norska elitserien, Jatko. Att det är ett lag som är vassa framåt är det således ingen tvekan om. Det syns också i tabellen där de tillsammans med Slevik och Tunet är de enda som har lyckats göra med än 100 mål framåt så långt.

Grei vinner matchen framför målen, det visar sig vara avgörande. Fem av de åtta målen kommer från innanför målområdet. Där är vi helt enkelt för tama och ger inte Falkeid den hjälp han behöver när det kommer till att ta hand om returer. Ett tuffare backspel och vi hade haft en något annan matchbild.

Framåt har vi på nytt problem med att få bollen på mål. Tveksamt självförtroende, rädsla för att utmana parat med en ovilja att kliva in på mål och «crush-the-net» på hockey-språk gör det enkelt för Grei att freda målet. Men detta är ett momentant problem. Vi har en match kvar före juluppehållet och jag är övertygad om att vi kommer att få se ett Gjelleråsen som än mer har återerövrat formen från den tidiga hösten.

Vi har bara att skaka av oss nederlagen, fokusera på det vi faktiskt är riktigt bra på och ge oss själva möjligheten att få matchbilden dit vi vill ha den. Det är ingen hybris i att påstå att de kommande fyra matcherna skall innebära goda möjligheter till att vända på trenden. De är samtliga mot lag som ligger  lite knepigt till på tabellen och har haft vissa svårigheter så långt. Samtidigt måste vi prestera en innebandy som ligger några hack uppåt vad gäller både ambition och insats.

Sarpsborg väntar hemma i Lihallen om knappt två veckor. Det är en god möjlighet att ge både oss själva och får fantastiska publik en tidig julklapp. Två veckor där fokus ligger på teknik och tempo. Och jobbet framför mål. Inte minst jobbet framför mål.

Samuel Rosenkvist
trener, herrer elite