Akerselva – Gjelleråsen, 12-3 (6-0, 2-2, 4-1)

Matchen mot Akerselva blev som väntat en svår utmaning. Delvis beroende på att de, när det stämmer, har ett vasst anfallsspel och delvis på att vi fortfarande är emotionellt utmattade efter de senaste veckornas händelser. 

Från hemmalagets sida är det en uppvisning i effektivitet. Nästan hälften av skotten på mål hamnar också i detsamma. För vår del är det raka motsatsen. Spelmässigt är periodsiffran påtagligt orättvis. Vi har gott om kvalificerade målchanser men har oerhörda problem med att omsätta dessa samtidigt som Akerselva har ett uppoffrande försvarsspel som varken jag eller de själva har sett tidigare under säsongen. 

Vi har haft en riktigt dålig träningsvecka om man ser till den tekniska kvalitén. Samtidigt har det på nytt varit svårt att hantera den emotionella sidan av upplevelserna med Wendelstigs begravning under tisdagen. Ceremonin i kyrkan och den efterföljande gravsättningen var en värdig hyllning. Som individer och kollektiv kommer det ta ett tag att återhämta oss från sviterna av detta. 

Vi har bara att försöka klara av matcherna fram till jul (Grei borta 5/12 och Sarpsborg hemma 19/12) för att sedan komma tillbaka efter juluppehållet utvilade, både fysiskt och mentalt. 

Det är svårt att dra några större växlar på dagens insats. Det vi tidigare har varit så bra på, teknik, tempo och struktur är som bortblåst. Det är förståeligt och till del förväntat. 

Vi kan bara gratulera Akerselva till en synnerligen väl genomförd match och hoppas kunna svara upp bättre i den sista serierundan i mars.

Matchens behållning är spelet från Carl Bacolod som visar vad rutin faktiskt betyder. Detta tillsammans med att publiken i Kringsjåhallen till 75-80% består av Gjelleråsen-supporters. Det är glädjande.

Från sargkanten med kärlek, idag lite mer än vanligt.

Samuel Rosenkvist
trener, herrer elite