Gjelleråsen – Sveiva, 7-3 (4-0, 1-1, 2-2)

Matchens inramning är laddad med motstridiga känslor. Första hemmamatchens efter vår Wendelstigs bortgång och det markeras på ett avstämt och sympatiskt sätt. 

Derbymatcher mot Sveiva brukar vara underhållande matcher med högt tempo, bra dueller och något öppet spel. De sista två säsongerna har vi haft relativt bra grepp om dem men dagens möte är något annorlunda. Inte bara för att inramningen och förutsättningarna är vad de är, utan för att Sveiva också har en påtagligt intressant trupp och börjar hitta allt mer rätt i spelet.

Vi har under veckan haft fokus på försvaret. Vi har haft vissa problem med att komma rätt i positionerna och på ett kollektivt sätt styra matchbilden på ett mer övertygande sätt. Några dedikerade övningar under tisdagen, spelfokus på torsdagen och någon form av videoanalys inför fredagens träning har uppenbarligen gett effekt. 

Första perioden äger vi matchbilden på ett tydligt sätt. Siffrorna 4-0 talar också sitt tydliga språk. Vi sätter strukturen, är disciplinerade i jobbet och våra rörelser är koordinerade. Uppdraget är att det är vi som väljer var vi ska vinna bollen för att sedan trampa i kontringarna. Spelarna responderar på ett fantastiskt trivsamt sätt och stämningen i omklädningsrummet är påfallande positivt, samtidigt som vi stöttar varandra till att fortsätta den goda insatsen.

Vi hamnar lägre i försvarsspelet vilket ger Sveiva ett övertag i spelet på mittbanan. Att vi har mindre boll spelar ingen roll, det är vad man gör med den som är viktigare. Att perioden slutar 1-1 är något vi ska vara tacksamma för. Sveiva har flera skott som går i målburen och tätt utanför. Falkeid mellan stolparna har en av sina bättre dagar och det tillsammans med ett hyggligt fungerande försvarsspel innebär att vi bibehåller fyramålsledningen in i den avslutande perioden.

Jag är alltid glad när vi kan spela på tre formationer så mycket som möjligt. Lika obeveklig om jag kan vara när spelet inte fungerar och spelare bänkas till höger och vänster, lika nöjd, glad och stolt blir jag när spelarna som kollektiv står upp på banan utifrån de principer vi önskar att genomföra. Idag är jag påtagligt nöjd, glad och stolt. 

Formationen med Stokland, V Mellum, Bjerknes, Steinseth och Hovin har haft flera träningar under säsongen där de spela väl så bra om inte bättre än de två andra. Till match händer det emellanåt något när de tappar tron på spelet och den egna förmågan. Skillnaden mellan en «line-up-friday» och match på lördagen kan vara stor. 

Idag står de upp på bästa sätt. Tydliga i spelet med och utan boll. Bra och rak kommunikation parat med gott tempo på boll och fötter. Riktigt roligt att se. 

Inför avslutningen väntar vi på att Sveiva ska stå upp i pressen och försöka ändra på matchbilden. Det gör de delvis. Vi lyckas relativt ofta spela oss ur svårigheterna även om Sveiva utmanar stenhårt mot en sjunkande försvarslinje. Vi lyckas i alla fall med det viktigaste, det att försvara centrallinjen och Sveivas avslut kommer allt som oftast från kanterna där Falkeid får det relativt enkelt att avvärja.

Det ska sägas att vi vid flertalet tillfällen ska skatta oss lyckliga för att inte bollen tränger sig in i nätmaskorna. Domarna verkar i tillägg vara lite väl mycket på vår sida mellan varven och jag har full förståelse för att Sveiva-spelarna blir något frustrerade på bedömningen. Men det är inget i kan be om ursäkt för. 

Vi missar i tillägg några riktigt vassa frilägen och matchen kunde varit avgjord en bit in i andra. I anfallsspelet verkar vi dela Sveivas oförmåga mellan varven. Men sammantaget, mål förtjänar man inte, de gör man.

En fantastiskt publik ger god inramning och inte minst ett gott stöd till den fond som upprättats till Wendelstigs dotter. 350 stycken blir den officiella siffran och jag får förmånen att avsluta tillställningen med ett varmt tack riktat till dem.

Wendelstigs nummer 29 hängs upp i hallen. Under veckan kommer en mer permanent lösning att tas fram, men det var en viktig manifestation av få den på väggen i samband med matchen. 

Segern innebär att vi skapar ett litet avstånd ner till just Sveiva på sjätteplats i tabellen. Nästa helg möter vi Akerselva som också markerar att serien vänder då vår avbrutna match mot Greåker spelas i mitten av januari. Vi har i och med den en möjlighet att på nytt klättra upp på en fjärdeplats. Dessvärre har några av våra yngre spelare valt att fokusera på en «russe-treff» i Sverige den helgen istället. Det kan vi ha synpunkter på, men idag låter vi det vara.

Vi avslutar istället med att fokusera på en väl genomförd match, av samtliga inblandade. Laget gör sitt och runt dem har vi en fantastisk arrangemangskommité, en styrelse som ännu en gång gör en god insats och inte minst publiken som lyfter oss till ännu en framgång, ännu en seger. 

#29, alltid i våra tankar, alltid i våra hjärtan!

Från sargkanten med kärlek,

Samuel Rosenkvist
trener, herrer elite