Slevik – Gjelleråsen, 11-5 (2-2, 4-1, 5-2)

Slevik är utan tvekan de fyra senaste säsongernas i särklass bästa lag. Frågan om de har hungern kvar för att gå för en femte raka «dubbel», serieseger och NM-guld. De visade fram viljan till det idag, även om det stundtals var något jämnare än vad många förväntat. 

Inför matchen önskade vi att ta med oss det vi lärt från Tunet senast. Då spelade vi stressat i två perioder och hade svårt att prestera något som liknade på etablerat anfallsspel och tålamod med boll. Nere I Gressvik var vi i alla fall stundtals bättre på just dessa områden och under delar av matchen så höll vi jämna steg med hemmalaget. 

Första perioden slutar 2-2 efter en sen kvittering från Slevik. Innan dessa hade båda lagen haft goda möjligheter men det är vi som ska vara mest tacksamma för att det inte hade runnit in flera bollar bakom Falkeid. Slevik har framgångsrikt spelat på samma sätt i snart fem år och vi får inte helt grepp om dem, trots att det vi förväntar också uppstår. 

Det jag personligen är minst nöjd med efter matchen är att de tillåts kontra in tre, fyra mål samt att tidigare GIF-spelaren Evensen på klassiskt manér får stå på bortre stolpen och peta in lika många. Detta är något vi har talat om under veckan, men inte får att stämma när Slevik trycker till. 

Orsaken är tvådelad. Dels är Slevik utan tvekan seriens bästa lag på kontringar. Två man sticker nästan före bollvinst och där är de vanligtvis oerhört farliga. Vi lyckas styra bort några i första perioden och Slevik missar några bra lägen. Under inledningen av den andra är vi inte lika lyckosamma. Tre mål de första tio minuterna och uppförsbacken tornar upp sig. 

I den 35:e minuten får Olav Falkeid bollen djupt i egen zon och gör det sedan helt på egen hand. Reduceringen till 5-3 och vi har fått kontakt på nytt. Perioden präglas annars på nytt av ett ambitiöst spel av oss men där vi stundtals har oerhörda problem att vårda bollen i anfallszon och ger bort väl enkla spelvändningar till de svartklädda. 

Det handlar på nytt om rutin och att ta goda beslut, inte minst när Slevik är så pass bra på att straffa oss när vi gör misstag i anfallen. 

Men vi måste lyfta fram det vi gör bra. Vi spelar en påtagligt positiv innebandy och utmanar med det vi är bra på – teknik och tempo. 11-5 är lite för stora siffror. Vi har mer än goda möjligheter att göra både tre, fyra som fem mål till. 9-6, hävdade några initierade på plats, hade möjligtvis varit mer rättvist sett till matchbilden. Men mål förtjänas inte, de görs. Vi har att jobba lite på att bli mer distinkta i de avgörande lägena.

Idag är skillnaden mellan oss och Slevik betydligt större på kollektiv nivå än på det individuella. I jämförelsen spelare för spelare håller vi bra mycket jämnare steg än för styrkan på samspelet som lag. Där är Slevik påtagligt mycket bättre. Något som naturligtvis kommer av år av träning tillsammans.

Sinnebilden för det är inte minst Sleviks 9-4 mål. Där får Stræte bollen på sin vänsterkant och med ryggen halvt mot planen skickar han en direktpass mot bortre stolpen som sitter på bladet till en vällöpande och helt frispelad Evensen. Det ligger några timmar bakom det samarbetet.

Dessvärre rinner det in några enkla mål både mot slutet av andra och i tredje. Vi får möjlighet att spela sista kvarten på tre femmor och dessutom peta in Tommy Fjeldaas i målet. Tredjefemman gör det bra. Spelar 1-1 där Vettle Mellum på nytt visar framfötterna efter en passning från Trym Stokland. Fjeldaas som kastas in i hetluften svarar för en bra insats mellan stolparna den tid han får och visar att han med lite träning kan bli en viktig bricka i spelet framöver.

Kan vi fortsätta att utvecklas och hela tiden lära av det som vi inte helt lyckas med, om vi blir än bättre på att sätta tryggheten i försvar och spelvändningar så ska den närmsta framtiden se mycket ljus och intressant ut. Vi är inne i en mycket viktig period där vi möter bästa tänkbara motstånd. Både mot Tunet och idag mot Slevik visar vi att i har en potential i laget att stå upp mot de bästa. Mer träning, mer rutin, mer samarbete, mer taktisk medvetenhet och större tålamod och tro på den egna förmågan så kommer det att se bra ut framöver. 

Vi ser redan fram mot en veckas träning för att sedan avsluta mötet på den tänkta tabelltoppen hemma mot Greåker på lördag. Det finns få saker som är så utvecklande som att möta lag som tvingar oss att prestera på toppen av förmåga. Vi ska sedan komma gott förberedda till avslutningen av första halvan av säsongen med matcher mot Sveiva, Nor 92 och avslutningsvis Akerselva. 

Vi har denna säsong ett ivrigt, hungrigt lag som bara har ett mål med innebandyn – att prestera bättre nästa match än den just avslutade. Det vi fick se idag är förlusten till trots intressant. Riktigt intressant. Enligt statistiken återfann vi 132 på läktarplats. Av dessa är närmare 20% GIF:are. Det är imponerande och oerhört inspirerande. 

Från sargkanten med kärlek.

Samuel Rosenkvist
trener, herrer elite