Harstad – Gjelleråsen, 6-7 (3-1, 3-1, 0-4, 0-1) str.

Den latinska sentensen som pryder rubriken kan nog bäst översättas med «Till triumf genom trångmål!», om allitterationen ska bevaras. Det är också den korta och tydliga känslan vi sitter igen med när ljuden från läktaren tonad ut, sargen ställs undan, parkettgolvet städas av och lamporna i hallen släcks. Till triumf genom trångmål. 

Trångmål. Det börjar tveksamt. Tolv timmar efter att klockan har ringt i de nittedalska hemmen blåser domarna och matchen är på gång. Vi får inte riktigt grepp om matchen på det sätt vi har varit vana till i de tidigare matcherna. Anfallsmässigt ser det rimligt ut, men i försvaret står vi fortfarande och väntar på bagagebandet i Evenes. 

Harstads tre första mål kommer alla på tafatta ingripanden i egen zon. Vi har ingen press på bollförare, inget krig i närkamperna och inget initiativ i styrspelet. Harstad tackar och tar emot. Tommy Fjeldaas gör sin första match och gör det bra, väldigt bra och förtjänade ett långt bättre stöd av försvaret. 

Harstad jobbar stenhårt i sitt låga försvar och gör det svårt för oss att utmana på det sätt som varit så framgångsrikt i de första fyra matcherna. Det och framförallt en storspelande keeper i Harstadmålet gör att vi går till pausvila med ett enda mål i protokollet. Det skulle fortsätta. 

Vi drar upp några reviderade riktlinjer i omklädningsrummet vilka framförallt handlar om att ta jobbet i försvar. Mål framåt kommer vi att göra. Nonchalans parat med enkla misstag gör att Harstad får möjlighet att vinna även den andra perioden med samma siffror, 3-1 och har ställningen 6-2 inför den avslutande. 

Spelare har bänkats, andra lyfts fram. Inför tredje går vi tillbaka till våra två förstaformationer och budskapet är enkelt. «Gjør ting riktig!» Andreas Falkeid kliver in mellan stolparna och vi går ut på banan som ett helt nytt lag. Det är händelser som dessa som filmmakarna i Disney inspireras av. 

Triumf. Den avslutande perioden blir en massiv forcering mot Harstadmålet. Vi vinner skotten med 15-4 och det är i underkant. Jani Pyykkö i hemmamålet gör en heroisk insats. Med en något mindre välspelande keeper hade vi vunnit den sista perioden med 8-0. Räddning efter räddning håller oerhört hög klass och Harstadpubliken vädrar seger. 

I Disneys värld står triumfen ofta i relation till trångmålet. Detta är inget undantag. Men vi får vänta på det. Länge. 

Olav Falkeid inleder upphämtning. 6-3, 44:51. 

Adam Ekblom i PP. 6-4, 52:06. 

Anders Mellum, på egen hand. 6-5, 56:42. 

Time-out. 58:53. 

Harstads frislag. Vi vinner bollen. Keeper ut, Erlend «super-sub» Bjerknes in som sjätte spelare. 

Erlend Bjerknes med ett skott som går mot sarghörnet. Styrs in av Harstadback i eget mål. 6-6, 59:58. 

Läktaren tystnar. Med undantag för GIF-sektionen som ännu en gång har blivit frälsta i matchens absoluta slutskede. Straffar väntar och här är vi bra. Det vet vi. 

Efter den fjärde omgången leder vi 3-1 och matchen är över. Till triumf genom trångmål. Disneyfolket noterar. 

Sammantaget är det en positiv upplevelse där vi blir brutalt påminda om skillnaden på när vi gör jobbet på rätt sätt med rätt insats och när vi inte kommer upp i nivå och inställning. Harstad gör en påtagligt bra insats och förtjänar onekligen segern. Men mål förtjänas inte, de gör man. 

Nu ser vi fram till tisdagens match mot Tunet i Lihallen. Det är en tidig seriefinal där vi för närvarande ligger på andra plats inför dagens matcher där Greåker har en möjlighet att passera vid en storseger mot Grei. Tunet leder med ett litet mål på målskillnad. 

Nu väntar vi in bussen mot flygplatsen och sydligare breddgrader. Detta var en upplevelse som kan behöva bearbetas. Vi gör vad vi kan på ett extrainsatt träningspass på måndag kväll. Vi jagar vidare. Oförtrutet. Med Disneys samlade verk om trångmål och triumfer i ryggen. 

Ad augusta per angusta. Det räcker långt. 

Från sargkanten med kärlek.

Samuel Rosenkvist

trener, Herrer elite