Slutspel väntar.

Den sista matchen i säsongens seriespel är avklarad. Vi vann enligt förväntan även om vi gjorde det onödigt svårt för oss under de första femton minuterna. Tidigare i säsongen har vi haft svårt att starta matcherna på samma övertygande sätt som vi ofta avslutat dem. Efter jul har vi inte bara lyft nivån på spelet generellt men på förstaperioderna specifikt.

Med undantag för matchen mot Slevik senast får vi gå tillbaka till november och mötet med Tunet i Høyenhallen då vi senast förlorade en förstaperiod. Det är en styrka i sig och kommer att vara viktigt när vi nu går in i slutspel. Men matchen idag är alltså undantaget. Redan på förhand var båda lagen medvetna om att utgången av dagens insats inte har någon som helst betydelse inför fortsättningen. Akerselva hade möjlighet att passera Grei i tabellen men det har uteslutande en så kallad akademisk betydelse.

I omklädningsrummet före matchen handlade det därför om en sak. Samma sak som det handlat om sedan serien startade i september – förberedelse inför slutspelet. Vi ville sätta våra spelmässiga principer, strukturen i försvarsspelet, visa tålamod och utmana motståndarmålet mer än tidigare. Första femton är något av det spelmässigt svagaste vi sett sedan i november. Den disciplin och struktur vi arbetat upp strax före juluppehållet var som bortblåst. Vi sprang runt lite på måfå, var tveksamma i närkamperna och kom snett i försvaret gång efter annan.

Laget visar dock god moral och det är hårdare ord än vanligt i omklädningsrummet när kapten Rongsjord visar missnöje. Responsen är omedelbar och positiv. Efter tre minuter har vi både reducerat och kvitterat och när vi på nytt går till periodvila har vi vunnit andra perioden med 4-1. Akerselva tillåts inte längre att spela bollen på de centrala ytorna och då är vi bra, riktigt bra.

Även om Akerselva tillåts kvittera i början av tredje är det en match som vi styr över relativt komfortabelt. När Carl Bacolod smeker/gräver/lyfter en backhand från nära håll till 7-5 är matchen i princip över. Men mindre än två minuter senare, med fem minuter kvar att spela drar vi på oss en dubbelutvisning – för protest mot domslut. Det är inte bara onödigt, det är riktigt jävla onödigt och ger Akerselva en möjlighet att komma in i matchen. Det har sagts förr och kommer att sägas igen, utvisningar för protest mot domslut är att pissa på laget och sätta sitt eget behov av något skabbig form av rättfärdighet framför att bara ta skiten och spela färdigt matchen. Inte minst när vi har två domare som vi vet har svårare att föra en balanserad dialog än judiska bosättare på Västbanken. Uppdraget är enkelt och har förmedlats flera gånger, spela innebandy och håll käft. Det finns ingen anledning att ge domarna ens möjligheten att markera missnöje.

Kombinationen bra spel i numerärt underläge (tre mot fem) och Akerselva påtagliga svårigheter att få till något som helst i sitt numerära överläge gör dock att vi har status quo när vi på nytt är fulltaliga. Vi får sedan möjlighet i vårt enda PP och visar hur det ska göras efter tio sekunder. Vi har fått uppdraget att ta bollen på mål betydligt snabbare och Norstrøm visar än en gång att han tar i alla fall det direktivet på allvar.

Ytterligare ett mål från samme man i slutsekunderna ger 9-5 när matchen är färdigspelad. Nu väntar vi bara på ett samtal från förbundet som berättar om motståndare i kvartsfinalen. Vi återkommer i ärendet.