Det blev så jämnt så vi hade trott och Slevik hade fruktat nere i Gressvikhallen denna lördag. Inför matchen är det enda orosmolnet för vår del att fantastiske Tommy Midtsveen inte deltar på grund av sjukdom. Midtsveen är vår bästa poängplockare med strax över två poäng per match, vi hade behövt just de två poängen idag.

Periodsiffrorna speglar matchen relativt bra även om Slevik i vanlig ordning tar över framförallt målchanserna i den avslutande perioden. Den halvt officiella skottstatistiken säger 17-3 till Slevik i tredje, det låter något skevt men inte med mycket. Det klingar stundtals rejält om stolparna vid sidorna om Andreas Nordli och med något bättre skärpa hade hemmalaget kunnat avslutat matchen på ett betydligt mer komfortabelt sätt.

Det börjar annars lovande. Spelmässigt är matchen jämn och det är vi som tar ledningen efter fem minuters spel. Hans Wilhelmsen får en passning från Robin Norstrøm och skottet sitter som skott ska göra, lågt i bortre. Vi har under en tid haft svårt att ta bollen på och utmana keepern på ett klassiskt transatlantiskt vis. Vi gör det stundtals idag och det ger resultat.

Att Slevik är bra när det kommer till spel i numerärt överläge vet vi om och därför är det oerhört viktigt att ta så kallade «bra utvisningar». Det sker till del närmare mitten av första perioden när Mattias Mattsson är mer eller mindre tvingad att låsa en Slevikklubba i avgörande läge. En straff som räddas följs av ett PP för hemmalaget. Den senaste tidens träningar med lite fokus på boxplay har uppenbarligen gett resultat. Sleviks upprepade försök att hitta diagonalen och högt slott går om intet och det är först med tre sekunder kvar av PP som ett skott från relativt långt håll letar sig in under Nordlis arm.

Ett nytt «slumpskott» från alltid farlige Åhlberg ramlar in i nätmaskorna drygt fem minuter senare. Då har vi hunnit avverka ännu ett Slevik-PP efter att Norstrøm dragit på sig en utvisning för protest mot domslut. Det faller in under kategorin onödiga utvisningar och kommer enligt interna direktiv att få konsekvenser. Tydliga sådana.

Så långt har vi stått upp bra i försvarsspelet och låter Slevik få spela på utsidan. Det egentligt enda strukturella misstaget i matchen kommer vid 3-1 där vi missar att följa med i markeringen i just det höga slott som de senaste fem träningarna har fokuserats på att hålla tätt. Med tre minuter kvar att spela står matchen och väger. Många mål är viktiga men det nästkommande är av de viktigare slagen. En eventuell 4-1 ledning till Slevik gör att de kan kontrollera resten av matchen på ett sätt som de är vana att göra. Vi vill dock annat och Thomas Rognlien omsätter ett snabbt inslag från Wilhelmsen och överraskar inte bara Slevik men hela hallen som samstämmigt satt och läste på baksidan av matchprogrammet i väntan på att spelet skulle återupptas. Men 3-2 är oerhört viktigt att få med sig in i omklädningsrummet.

Vi har vissa justeringar att göra som sammanfaller med det mantra som möter spelarna varje träning och varje match. Vi är idag tydligare än tidigare och det är ett gott tillfälle att kliva fram och göra det på. Jag har alltid uppskattat att låta unga spelare få chansen att spela på herrlaget. Dessa chanser grundläggs på träning efter träning där men visar fram ambition och inte minst en kompetens som är viktig för oss. Anders Mellum har gjort det och belönas med att kliva in från start i den andra perioden. Han visar från första bolltouch att valet är motiverat.

När han dessutom efter sex spelade minuter övertygande assisterar Alexander Texnes till 4-3 är det bara en bekräftelse på vad många av oss redan vet. Han är en kommande storspelare. Att Åhlberg dessförinnan utökat Sleviks ledning till 4-2 kan vi möjligen låta vara. Problemet är bara att det kommer på ett av flera egna misstag i uppspelsfasen. Detta upprepar sig alltför ofta för att det ska vara en tillfällighet. Bara en tacksam kombination av fantastiskt hemjobb och Sleviks faktiska oförmåga att omsätta möjligheterna håller oss kvar i matchen.

Det märks att Slevik är inne i en, utifrån deras potential, något negativ trend. Samma matchbild i oktober hade inneburit att de hade haft ledningen med fem-sex mål efter halva matchen spelad. Det är något vi behöver bli kvitt snarast – denna nonchalans i egna uppspel/spelvändningar.

Stræte får göra 5-3 och skapa en ny lucka innan vi reducerar genom ett sedvanligt lurigt skott från Anton Eliasson, några snabba steg in från mittlinjen skapar kontakt. Hans skott är svåra för målvakten att läsa, inte minst då han knappt själv vet var de kommer att landa. 5-4 och delar av publiken jublar hejdlöst medan andra börjar fingra på mobiltelefoner och surfplattor för att se kvällens TV-tablå.

Mot slutet av den andra perioden får vi också se Sleviks första utvisning. Några små justeringar i vem som spelar var och inte minst en tydlig order till Norstrøm att oavsett vad ta ett skott på den första chans han får omsätts till ett sällsynt leende från bänken. Ett distinkt avslut innebär kvittering som vi tar med oss ut i pausen inför den tredje och avslutande perioden. Gynnsamt.

Vi kan nästan höra de något omilda förmaningarna från hemmalagets genomgång där ordet tempo måste ha nämnts en tjugo, trettio gånger. Vi vet att Slevik brukar vara vassa i sista tjugo. Av två anledningar, de är duktiga och vältränade och många lag brukar bli slutkörda i detta skede av matchen. Vi står dock upp bra. Detta mycket på grund av det ambitiösa jobb som vi får ut av de som kommer in från bänken. Joakim Løvholm, Ulrik Engmann och tidigare nämnda Mellum gör en storartad insats.

Dessvärre drar vi på oss en utvisning efter bara fyra minuter och en något förändrar uppställning i Slevik PP sätter upp två skyttar och till slut får oerhört välskjutande Hjalmarsson ett läge han sällan missar. Bollen hänger i nättaket så länge att domarna hinner blåsa för mål och börja gå mot mittlinjen innan den till slut väljer att falla offer för gravitationen.

Sleviks sista mål för dagen är också ett något märkligt sådant. Alla förväntar sig att bollen ska ta vägen bakom målet, men fastnar på detsamma och studsar fram till en påpasslig – och sympatisk – Skistad. 10 minuter kvar att spela och Slevik har för fjärde gången i matchen ett tvåmålsöverläge. Vi får en ny möjlighet när domarna väljer att låta Skaftnes vila två minuter för ett slag. God möjlighet men vi kommer inte närmare än några bra avslut innan hemmalaget är fulltaliga på nytt.

Spelet böljar lite väl mycket och det är Slevik som utnyttjar det bäst. De tidigare nämnda stolpskotten kommer allt tätare och vi är helt enkelt mer än något tursamma med att fortfarande ha möjligheten i matchen. Vi tar målvakten med drygt två minuter kvar att matchen. Mads Rongsjord trycker in den under Tvete som inför tredje ersatt Ottersten i hemmamålet. 7-6 och hoppet lever. Vi skakar fram ytterligare ett läge eller två men Slevik håller undan och vinner välförtjänt.

Vi gör dock en god insats och får vi ordning på det egna slarvet i egen zon, tar bollen lite tydligare och tidigare på mål så kan vi få en något annorlunda utgång av matchen. Jag går alltid in i en match med förväntningen snarare än förhoppningen att vi ska vinna. Vi är bra nog för att göra det med självförtroende. Vi visar än en gång att vi tillhör ett av de bästa lagen i Norge. För att förbättra tabellplaceringen behöver framförallt grundträningen förbättras markant, men det är vi i nuläget tydligen inte intresserade av. Något som Hjorth helt riktigt också påpekade.

I brist på en fysisk ambition får vi ha en slutspelsmässig. Allt tyder på att Sarpsborg kommer att återta fjärdeplatsen, men det är tillfälligt. De möter i morgon Nor92 på bortabana och allt annat är tre poäng i bagageluckan ner till Østfold skulle vara en stor överraskning. Laget har dock presterat något tveksamt på sistone och vi skickar mer än gärna en kombinerade gratulations- och tackbukett till Drammen om det skulle bli något annat resultat i matchen.

Som tidigare nämnt har Sarpsborg sedan Slevik, Tunet och Bækkelaget att möta. Vi tar emot Tunet, Bækkelaget och ett Akerselva som tidigare idag något förvånande förlorade hemma mot Sveiva. Vi ska kunna vinna samtliga matcher, Sarpsborg har en reell chans i en av sina.

Nu tar vi en kort innebandypaus innan vi tar plats i Høyenhallen kl 16 i morgon och tokscoutar Tunet mot Grei. Till sist riktar vi ett stort tack och uppskattning till de som tog turen ner till Gressvik för att stötta oss i matchen mot Slevik. Det är oerhört uppskattat och viktigt för oss. Glad Valentin-dag, till er som i sann anglikansk och/eller katolsk anda firar denna pseud-helgon. Han blev ju något bryskt bortrationaliserad ur den katolska kyrkans «helgonregister» 1969 och innehar inte längre den statusen. Men kärlek är kärlek. Jag visar min från sargkanten.

Samuel Rosenkvist
Trener, Herrer Elite