Veni, vidi och till slut en hel del vici också…

De ovan berömda orden sägs vara uttalade av den romerska statsmannen, militären och allmänna storheten Julius Caesaar. Namnet till trots var han aldrig kejsare av det romerska imperiet. Den äran gick istället till hans adoptivson, Augustus som var imperiets första kejsare efter det att Caesar omformat det från en republik, styrd av senaten till ett kejsardöme. Men det kan vi lämna. För nu. Rubrikens tre ord översätts ofta något felaktigt till «jag kom, jag såg, jag segrade». En mer korrekt översättelse handlar mer om vilket tempus som bör användas. Således mindre av preteritumformen och mer av perfekt. Det vill säga att det Julius Caesar faktiskt uttryckte efter sin återkomst från slaget vid Zela år 47 f.kr. borde uttryckas som «jag har kommit, jag har sett, jag har segrat».

Vår match mot Sarpsborg fokuserade länge på de två inledande delarna av citat. Vi var där och vi såg på. Likt matchen mot Greåker så inleder vi på sämsta möjliga vis och har efter en handfull dåliga val och agerande ett underläge med 0-3. Detta till trots att vi på nytt har talat om att om vi bara står rätt, jobbar rätt och har tålamod i försvaret så kommer inte Sarpsborg att utmana särskilt mycket. Framöver kanske jag bara ska stå i omklädningsrummet och helt enkelt vara tyst, eller än bättre bara dyka upp till matchstart.

Efter denna något överraskande matchöppning tar vi tag i spelet på nytt och likt matchen mot Greåker lyckas vi utjämna innan periodpausen annonseras. Det finns några möjliga orsaker till varför vi inte är helt på tårna från start. Orsaker, inte förklaringar eller ursäkter. Sådant håller vi helt enkelt inte på med. Men med Rongsjord borta på resa, backarna Buraas och Løvholm indisponibla samt Wendelstig och Midtsveen med bristande hälsa så var inte förutsättningarna de bästa. Men mot lag som Sarpsborg ska vi ändå vara bra nog för att vinna de flesta matcherna.

Vi vet att Sarpsborg är oerhört duktiga i sina spelvändningar, inte minst flyfotade Halldén som vi har sett spinga från det mesta och de flesta genom åren. Något av det mest imponerande var när jag hade förmånen att avslappnat se matchen mellan Akerselva och just Sarpsborg förra säsongen. «Flyfot» gjorde tre mål i numerärt underläge. Dessvärre gjorde han detsamma idag. Vårt powerplay har väl inte riktigt rosat marknaden på träningarna den sista tiden och under matchen idag var det om möjligt än sämre. Vi får första möjligheten efter bara 43 spelade sekunder och inom kort har Halldén gjort det Halldén gör bäst – vunnit boll på egen planhalva, sprungit ifrån samtliga på planen och rullat in bollen bakom en något frustrerad Falkeid i målet.

Vi vet också att Sarpsborg gärna vill få ner bollen djupt på framförallt vår vänstra sida för att sedan utmana slottet i både en första och andra anfallsvåg. De försökte utmana på detta sätt även denna match. Men det med att stänga mitten ska vi vara relativt komfortabla med även om vi blev utmanade till tider.

Trots att vi har en oerhört empiriskt bevisad kunskap om att vi är riktigt bra i försvaret när vi gör saker och ting på rätt sätt väljer vi (mer än något annat) att emellanåt helt överge dessa principer och strukturella riktlinjer. För egen del förstår jag inte varför. Det sker i varje match och varje gång är det lika förvånande och oroväckande som något förargande. När vi därtill väljer att stundtals spela med nonchalant små marginaler trots att vi inte helt «har dagen» så är jag tacksam för att jag inte längre har något hår kvar att slita från mitt bara huvud.

Andra perioden är något bättre än den första. Vi förlorar den med två mål, men står upp något bättre. Så långt har vi i Lihallen denna lördag veni-at och vici-at som kollektiv. Med andra ord, vi var där och såg på när Sarpsborg försökte spela innebandy. Inför sista perioden är tonen något hårdare i omklädningsrummet. Det är en kollektiv uppfattning om att vi behöver gå tillbaka till det vi är bra på, att sätta strukturen, vara disciplinerade och ha tålamod. Vi vet att Sarpsborg kommer att fortsätta att anfalla. Vårt uppdrag är helt enkelt att styra spelet med och utan boll så att vi bestämmer var och när vi har möjlighet att bryta bollen. Därtill är det vårt förbannade uppdrag att 1.) vinna närkamperna, 2.) stänga mitten och 3.) ta bollen på mål.

Vi blir tydligare i tredje och sakta men säkert så återtar vi kommandot i matchen. Vi är inte längre bara här och ser på, vi är här och vinner! 42:37 reducerar Björn Lundgren till 4-5 assisterad av Alexander Texnes. Vi är på gång. Det dröjer till 51:34 innan Robin Norstrøm gör sitt första av två nästan identiska mål. Första passen från Mattias Mattsson från vänstra hörnet. Fyra minuter senare (55:36) kommer passet från Hans Wilhelmsen. Vi har kvitterat och tagit ledningen.

Utvisning först på Björn Lundgren och minuten senare på en Sarpsborgspelare ger bortalaget möjlighet att kvittera på nytt. De väljer taktiskt riktigt att plocka keepern i spel fyra mot fyra för att få till ett spel i numerärt överläge. Idag är dock inget av lagen särskilt imponerande i PP. När Anton Eliasson sedan med 15 sekunder kvar av matchen får promenera in bollen i öppet mål efter att ha brutit en pass på mittplan är matchen i praktiken över. 7-5. Vici, fucking Vici. Om språkbruket ursäktas.

Nu väntar en matchfri helg innan vi tar turen ner till Gressvikhallen för säsongens tuffaste utmaning, Slevik borta. Med fyra matcher kvar av seriespelet har vi tagit ett grepp om fjärdeplatsen. Träningarna framöver kommer att handla om de avgörande momenten, frislag, spel i numerärt under- och överläge. Men framförallt behöver vi bygga på vårt Vici-ande tidigare i matcherna. Det har nämnts så många gånger att de förmodligen inte längre registreras hos spelarna men det är så att vi är riktigt bra när vi gör saker på rätt sätt. Konkurrensen på platserna är helt enkelt inte bra nog för att dåliga val straffas. Därför behöver vi ta ett större personligt och kollektivt ansvar för att vid varje träning och varje match inte bara komma och se utan också göra det vi behöver för att vinna matcherna på ett mer övertygande sätt.

Julius Caesar må ha blivit mördad av en sammansvärjning som innehöll några av hans närmaste. Men fram tills dess var han en av de mest framgångsrika militära storheterna i historien. Jag tar gärna en kniv eller tjugofyra i ryggen om det innebär att vi tar oss till NM-final och får spela om guldet. Men då behöver vi anamma det som gjorde hans legioner så fruktade: en överlägsenhet baserad på disciplin, struktur och taktisk disposition. Utan denna trojka kan vi lika gärna på utkastade redan i kvartsfinalen. Med den i ryggen ska det ett riktigt bra lag till för att stoppa oss. Det är bara för oss att välja.

Samuel Rosenkvist
Trener, Herrer Elite