Det följande kommer att vara mindre av ett matchreferat och mer en fri reflektion över tillställningen. Önskar man sig mer av det förstnämnda rekommenderas www.assisten.no som ofta har goda referat av matcher som spelats. Idag nöjer vi oss med en stilla reflektion över vad som är och vad som kan vara.

En framställning behöver ofta ett hjälpmedel. Det kan vara visuellt, emotionellt eller något annat som stöttar det framlagda. Klassisk retorik talar om att en framställning har ett tredelat uppdrag. Det skall för det första behaga sin publik, det vill säga att det skall vara ett trivsamt att ta del av. Redan här har vi ett problem. Någon av er gör kanske det, för er andra får jag beklaga. För det andra skall en framställning på något sätt undervisa eller förklara/förtydliga det som omtalas eller omnämns. Att utöka sin förståelsehorisont som den gamla filosofen Gadamer skulle ha uttryckt det. För det tredje skall de som tar del av det framlagda beröras. Det behöver finnas en emotionell aspekt som lyfts fram. Det skall kännas, kort sagt.

Huruvida denna text motsvarar den klassiska grekiska definitionen av uppdraget låter vi vara osagt. Men vi gör ett försök.

Jag har alltid haft en förkärlek för fabler. En berättarkonst där djur ges mänskliga attribut och uppträder, talar och agerar som människor. Ett tydligt antropomorft tema, således. Kända fabler är exempelvis Bambi, de tre små grisarna, Bamse och den fantastiska serien som gick på svensk TV i min barndom, «Fablernas värld», en holländsk produktion i smått fantastiska 1640 avsnitt om 5 minuter vardera. Rekommenderas varmt till alla som har barn.

Fabelns storhet är att den är kort, koncis och alltid socialiserande. Det vill säga att varje episod handlar om egenskaper som antingen är positiva eller negativa, moraliska handlingar som hjälper eller stjälper och förhållningssätt till andra som är bra för oss eller dåliga för oss.

Vad har då detta med matchen mot Grei att göra? Jo, våra matcher följer samma mönster som i princip varje fabel. Vi blir straffade när vi liksom Tango Räv är lite för obetänksamma eller likt Pentti Varg alltid råkar illa ut när han genomför något hyss. Om vi istället är lika snälla mot andra som Charles Murmeldjur eller positiv som Moss Hare går det ofta väldigt bra.

Vi inleder matchen övertygande och följer vår spelplan relativt tydligt. 1-3 är ställningen efter första spelade tjugo minuterna och det är bud på mer. Vi fortsätter i andra och har ledning med 2-6 innan det börjar rasa samman. På nytt infaller det i samband med at vi går upp på tre formationer och det är oerhört frustrerande att vi inte lyckas ta ett kollektiv ansvar för att ge fler spelare möjlighet att få speltid. På kort tid går Grei från ett tydligt underläge och en matchbild som man är helt utan grepp om till att ha reducerat flera gånger om till 5-6.

I fablernas värld skulle vårt spel bäst liknas vid Fröken Stork som är något fåfäng och saknar självkritik. Vi är helt plötsligt nonchalanta i jobbet både med och utan boll. Det sätt som vi styrt matchen tidigare är nu nästan osynligt där Grei får välja var och hur de går till anfall. Vi tappar strukturen i försvarsspelet vilket ska vara vårt adelsmärke. Jakob Uggla kan bara sitta på sin gren och skaka på huvudet. Då han är en uggla kan han dessutom vrida på det några varv, vilket kan verka lugnande.

På nytt gäller devisen – «Vi är bra när vi gör saker på rätt sätt!» När vi inte gör det har vi oerhörda problem. Vi har ett val inför den omedelbara framtiden. Antingen väljer vi att följa den givna strukturen och de riktlinjer vi tillsammans tar fram, eller så gör vi lite som vi vill och ser vad det ger. Vi har en relativ stor frihet i formationerna att hitta sätt att förhålla oss till såväl strukturen som det vi gör på innebandyplanen. Idag brister vi i den friheten. Det som är mest beklämmande är att vi inte står upp för tanken att kunna ge speltid till de på laget som varje träning kommer ner och gör ditt yttersta för att vi ska utvecklas.

Vi kommer i nuvarande form oavsett att vinna matcher mot Grei. Förmodligen också nästa veckas möte med Nor92 på bortaplan. Men i mötena med topplagen och inte minst i slutspelet behöver vi samlas kring en gemensam plan och inte minst utförande av den. Stundtals idag är vi riktigt vassa. Andra gånger är det bedrövligt. Det är dags att ta ansvar. På alla håll och kanter.

Men till sist. Det handlar om att vinna. Det gör vi. Tre poäng är tre poäng är tre poäng. Vi är något närmare den viktiga fjärdeplatsen. Så sett är dagen en framgång. Utvecklingsmässigt har vi något att ta tag i. Jakob Uggla brukade avsluta varje episod med några kloka råd. De tar vi på måndag i Rotneshallen. Men hans «sign-off» kan vi i alla fall bjuda på – «Simma lugnt!»

Samuel Rosenkvist
Trener, Herrer Elite