Detta med utveckling finner jag ofta vara mycket intressant. Oavsett om vi väljer att studera ett barn (människa), en organisation, ett land eller varför inte ett innebandylag som är processen och utmaningarna desamma. Inte minst när vi kommer till det som ger och orsakar antingen  en positiv eller negativ utveckling. Som tidigare psyklogilärare (något jag i min nuvarande yrkesutövning dessvärre inte får hänge mig åt i önskvärd utsträckning) har jag och eleverna ofta tagit upp dessa sammanhang. För egen del har jag en förkärlek för flertalet av postfreudianeran som Bowlby, Ainsworth och inte minst Erikson.

John Bowlby fokuserar på människans första 18 månader. Det som sker där har en stark påverkan på hur vi senare i livet utvecklar en förmåga att hantera med- och motgång. Ser vi på säsongens upplaga av Gjelleråsens elitlag på herrsidan så är det påfallande med hur enkla medel vi kan förstå och förklara det som har skett, sker och kommer att ske, med hjälp av Bowlbys utveckingspsykologiska teori.

Vi inledde säsongen på ett påtagligt skakigt sätt och har efter hand spelat oss i form. Både fysiskt och mentalt. Matchen idag var inget undantag. Vi är mycket medvetna om vad som väntar på den andra sidan. Bækkelaget tenderar att ha en fungerande defensiv som parat med en något ostrukturerad men emellanåt frejdig offensiv som flera lag har haft svårt att bemästra. Det är väl bara att fråga Grei hur de ser på saken efter att så långt vara det enda laget i serien som tappat poäng mot BSK efter förra helgens 5-5.

För vår del handlar det om att upprätthålla tempo på boll och fötter. Sätter vi en hög och tydlig press på bortalaget ska de få det oerhört svårt att kunna prestera något offensivt. Detta är också något som vi gör bättre och bättre i matchen vilket också avspeglas i periodsiffrorna som är stadigt bättre. Något av en positiv utveckling,

Bowlby hävdar att människan under sina första 18 månader har att bearbeta en konflikt som står mellan en grundläggande tillit eller misstro. Detta  sker i en tredelad relation – till andra, till omvärlden och sig själv. Ett barn som möter kärleksfulla föräldrar som positivt bejakar barnets inneboende drivkrafter och låter det utforska omvärlden där föräldrarna alltid finns närvarande som ett tryggt alternativ när omvärlden blir något skrämmande har således goda möjligheter att utveckla tillit före misstro. Det går direkt att överföra till säsongsupptakter och lagets första månader tillsammans. Trygghet är viktigt för att utveckla tillit, till sig själv, till sina lagkamrater och till ett spelsystem.

Vi har lyckats relativt bra i detta. Det ser vi när tryggheten och tilliten utmanas. Vi faller ofta tillbaka på välkända mönster i spelet som vi vet fungerar och som vi tror på. Det denna första utvecklingspsykologiska ålder avser att skapa hos människan är också ett hopp. Hopp om framtiden och hopp om den egna förmågan. Vi inleder matchen något trevande. Det förväntade tempot och rörelsen saknas och vi blir stillastående och avvaktande. Efterhand så hittar vi pulsen och återerövrar vår identitet.

Den andra perioden blir en manifestation över vår inneboende styrka. Vi går ut och erövrar planen och övertygar både offensivt och defensivt. Skottstatistiken visar på 12-9 men det är gravt missvisande siffror. Bækkelaget hotar egentligen inte alls med undantag för några skott utifrån. Det mål de får tillkommer efter en mycket stark backchecking och skottet som kommer i ett trängt läge får en förändrad bollbana vilket gör att det dyker ner under ribban bakom en något förvånad Falkeid.

Bowlbys teorier har vid flera tillfällen blivit testade. Senast utifrån ett experiment som gick ut på att man observerade ett barn som lekte i ett rum där även modern var närvarande. Denna moder lämnade rummet en kort stund och det var barnets reaktion när hon sedan återvända som berättade mycket om den så kallade anknytningen mellan mor och barn. Man fann att det i grunden fanns tre olika relationsmönster. För det första kan vi tala om ett tryggt barn. Detta barn såg sin mor komma in, bemötte henne med leenden och eller fysisk kontakt innan barnet fortsatte att leka.

Det andra man såg var ett otryggt barn som var tveksamt eller ambivalent. Barnet hade svårt att bestämma sig för hur det skulle reagera inför modern. Dessa barn har ofta svårt att bli lämnade och utvecklar ofta ett «klängande» beteende som ofta söker bekräftelse. Det tredjerelationsmönstret var ett otryggt undvikande barn. Detta barn har lärt sig att modern inte motsvarar den grundläggande trygghet som barnet behöver och har därför ingenting att hämta hos föräldern. Barnet ser att modern kommer tillbaka in i rummet men undviker vidare kontakt.

Det den uppföljande forskningen under tjugo år visade var föga överraskande att det trygga barnet lyckades avsevärt bättre när det kom till studier, arbete och relationer. Barnet var i större utsträckning trygg i de tre relationerna – till andra, omvärlden och sig själv. Det uppvisade en grundläggande tillit och ett hopp.

Barnet med den tredje formen av relationsmönster hade det svårast. Flera av dem hade aldrig hart ett långvarigt förhållande och hoppade mellan korta anställningar och avbrutna studier. De otrygga ambivalenta barnen utvecklade ett starkt bekräftelsebehov och hade svårt att visa tillit till sin partner och sin egen förmåga i såväl relationer som yrkesliv.

Inför den tredje perioden har vi bara att bekräfta det vi gjort bra och fortsätta att stå högt i banan, styra av spelet i mitten och tvinga BSK till att anfalla där vi faktiskt lät dem anfalla. Under stora delar av matchen fungerar detta oerhört väl. Framgång föder framgång och med en grundläggande tillit till den egna förmågan, oavsett om det går på det kollektiva eller individuella, så vågar vi spela ut och övertygande kontrollera matchen. Nu är kanske Bækkelaget inte den viktigaste värdemätaren, men det handlar alltid mer om hur vi agerar under matchen än om resultatet. I slutspelet kommer det att vara ett omvänt förhållande. Men nu bygger vi trygghet och tillit.

Vi spelar på tre formationer matchen igenom och det är både bra och viktigt. Detta att alla får vara med och bidra även på matcher skapar trygghet och tillit. De tre föregående matcherna har spelats mot de tre främsta lagen i Norge. Det är då naturligt att vi inte kan eller väljer att gå på tre femmor. Men när möjligheten finns kommer vi alltid att spela på så mycket folk vi bara kan. Det mumlas en del på läktaren och korridorerna om detta men det är var det är.

Det vi är särdeles glada över är att vi under 9 minuters spel i numerärt underläge (2+2+5 min) inte släpper in ett enda mål. Styrka. dessutom gör vi mål i varje powerplay, undantaget det avkortade i sista spelminuten. Vackert det också, inte minst det första som bra tar tre sekunder att exekvera.

Nu väntar ett matchuppehåll på fyra veckor som tillskrivs VM i Göteborg. En sista match mot Akerselva 20:e december innan serien vänder kort efter nyår. För vår del handlar det om att ta hand om och förvalta vår positiva utveckling. Vi har goda möjligheter att spela hem flertalet viktiga poäng i de kommande matcherna och det vill vi göra det bästa av.

Bowlby visar med övertygelse hur vi kan skapa trygghet och tillit och vad som kan orsaka det motsatta. Vi har bara att jobba vidare på den inslagna vägen och sakta men säkert erövra en positiv upplevelse i de tre relationerna – till andra, till omvärlden och till oss själva.

Från sargkanten,

Samuel Rosenkvist
Tränare, Herrer Elite