En emellanåt brukbart uttryck är ”It ain’t over til the fat lady sings”. Frasen illustreras oftast med Richard Wagners ”Nibelungens ring” och då framförallt dess avslutande del ”Götterdämerung”. Den feta damen företräds där av valkyrien Brünnhilde som oftast framträder i formen av en storväxt kvinna. Denna avslutande aria pågår i runt tjugo minuter och leder direkt fram till slutet på världens tid. Allt är således över när den feta damen har slutat att sjunga.

Som begrepp har det använts inom sportsammanhang i alla fall sedan 1976 av journalisten Ralph Carpenter när han skulle skriva om resultatet från en match i collegefotball. Tanken är i alla fall att man inte ska förvänta sig en utgång av ett särskilt skede innan det faktiskt är över.

Matchen i Høyenhallen är ett typexempel på när frasen faktiskt är mer än rimlig att använda. Matchen är från mitten av andra perioden ett ställningskrig där det inte avgörs förrän den sista tonen fortsatt är i strupen på den överviktiga sopranen. Med mindre än en sekund kvar av matchen, klockan har slagit 19:59, så forcerar Tunet in kvitteringen och vår andra seger för säsongen försvinner framför våra ögon.

Vi kommer till Tunets hemmahall med en god förväntan. Vi har haft bra träningar efter mötet med Slevik och vi kommer närmare och närmare den form och sätt att spela innebandy som vi vet att vi har kapacitet till. Vi är medvetna om Tunet styrkor som framförallt ligger i ett aggressivt försvarsspel och potenta spelvändningar. Vi har därför fokuserat på ett något lägre försvarsspel parat med en hög balanserad press.

Matchen börjar lika övertygande som mot Slevik senast när Björn Lundgren vandrar runt och drar skottet i bortre burgaveln. Pukorna och trumpeterna i orkesterdiket vaknar till liv och ackompanjerar återmarschen till avbytarbänken där de vänliga ryggdunkningarna tar vid. 48 sekunder är något långsammare än sist, men vi accepterar läget.

Spelet är sedan jämnt även om Tunet är de som får bäst utdelning av chanserna. De utmanar stenhårt i den väntade ytan i högt slott och får också fyra raka mål på relativt kort tid. Hoff Karlsen gör tre av dem och när sedan Skau får utöka till 5-1 ser det något mörkt ut. Den feta damen tycks ha rest sig ur sin djupa fotölj och är på väg ut till scenen för att stänga ridån tidigare än väntat. Ett enligt protokollet självmål får stark hjälp av Lundgren på nytt och vi har hopp inför den andra perioden. Till detta jobbar också Carl Bacolod fram en Tunetutvisning mot slutet av perioden så vi får inleda i numerärt överläge efter pausen.

Periodvilan används som periodvilor brukar användas. Vi försöker tillsammans att skapa en bild vad som har hänt, vad det beror på och vad vi behöver göra för att förändra matchbilden. Det handlar i princip om en sak – att stå upp bättre i närkamperna och ta bollen på mål tidigare och tydligare. Rönnmark är en duktig målvakt men returerna haglar och de behöver vi bli bättre på att utnyttja. Det feta damen vinkas tillbaka av dirigenten och vi får lite andrum.

Andra perioden blir en helt annan matchbild än den första. Vi gör några förändringar i formationerna som ska visa sig vara betydelsefulla. Vi övertar spelet på ett tydligt sätt och även om Tunet självklart skapar sina möjligheter har vi bättre kontroll på händelserna. Vi straffar också Tunet på just effektiva spelvändningar.

I den 25:e matchminuten gör vi tre raka mål och har därmed reducerat. Samtliga kommer i snabba omställningar och Bacolod står för det första av dem innan dagens gigant i den vita matchdräkten, Tobias Wendelstig gör sig påmind med de två andra. Två minuter senare gör han också sitt tredje för dagen och vi är i ledning för första gången. Den andra halvan av matchen blir mer av ett ställningskrig där Tunet flyttar upp laget och stör oss tidigare i våra uppspel. Vi får det stundtals svårare att komma ur pressen till del beroende på att vi tar något sämre val i pressade situationer.

6-6 blir 6-7, Wendelstig på nytt i PP. Sedan följer lagen varandra genom 7-7, 7-8 och 8-8. När vi sedan får möjligheten på nytt att spela i numerärt överläge tar kapten Mads Rongsjord ansvar och trycker in ett ledningsmål på nytt med tre minter kvar att spela.

Den feta damen gör sig klar att äntra scenen men har vissa problem med hjälmar, sköldar och annat skit som gör att hon inte kommer tidigt nog. Tunet sätter upp en än högre press. Vi tvingas allt längre ned i egen försvarszon och det öppnar för Tunet att sätta upp sina favoriter med diagonalpass och skottpass på bortre.

Mot slutet tar de även ut keepern och vi sätter upp en 2-2-1:a för att tvinga ut dem på sargkanterna. Jobber gör vi förtjänstfullt och vi har möjligheter att vi två tillfällen spela av matchen genom att ta bollen djupt ned i Tunets zon och låta tiden gå. Inte minst med mindre än tio sekunder kvar av matchen när vi kommer i spel två mot två. Beslutet att ta ett skott kan bli ett genidrag om det sitter, eller bara går långt över sargen. Nu fastnar skottet på en Tunetförsvarare och en sista spelvändning sätts igång.

Den feta damen harklar sig och tar luft inför den absolut sista tonen. Hon tar i så att hela läktaren lyfter något. Det enda vi kan hoppas på att luften tar slut så fort som möjligt och att applådåskorna kan ringa runt i hallen. Dessvärre har hon enorma lungor, denne Brünnhilde. Tonen håller och klättrar allt högre och längre. Det känns som en evighet.

Klockan hinner faktiskt passera 19:59 i tredje perioden när Tunet får in det förlösande kvitteringsmålet. Frustrationen är påtaglig på sina håll och oerhört glädjande på andra. Bara en tekning återstår av matchen och när den oerhört feta damen till slut har sjungit färdigt kan vi bara konstatera att våra tre poäng reduceras till ett.

Men vi gör en bra match. Med undantag för några väl enkla mål i eget nät i första perioden så spelar vi övertygande och vi gör på nytt vår bästa match för säsongen. Vi blir helt enkelt bättre för varje match vi spelar. Vi har fortsatta problem med tempot, inte minst i slutet av matcherna och det tillskrivs i princip uteslutande avsaknad av en väl genomförd grundträning.

Men vi vänder en 5-1 underläge till att återkommande gånger leda matchen. Det ska sägas att Tunet inte saknar möjligheter under de sista minuterna, snarare tvärtom. Det är ett under att de inte kvitterar tidigare. Men när vi står och summerar matchen kan vi inte komma ifrån att vi bara är delar av en sekund från tre oerhört viktiga poäng.

Vi har nu mött topplagen på kort tid. Vi ser att vi kan stå upp och spela bra innebandy mot samtliga av dem. Det handlar om att ta det hårda dedikerade jobbet vidare och hela tiden lägga på positiva erfarenheter. Vi tog med oss det vi gjorde bra mot Sarpsborg till matchen mot Slevik och det vi gjorde bra där till matchen mot Tunet.

Kan vi göra samma sak framöver kommer lagen vi möter få det oerhört svårt att freda poängen. Närmast väntar Bækkelaget innan vi tar ett trivsamt VM-uppehåll. Vi har inte spelat en match och knappt en träning med fullt lag. Idag var Evensen och Texnes borta från spel på grund av skada men mot Akerselva i slutet av december ska de vara på plats på nytt.

Poängskörden är något av en besvikelse så långt, det kan vi inte hymla med. Men vi är i en påtagligt positiv utveckling och jag har aldrig varit särskilt orolig över säsongen. Att komma på åttonde eller tredjeplats är relativt ointressant så länge som vi spelar bra och tar steg i rätt riktning vid varje match och träning.

Vår enda poäng idag räcker till att plocka två placeringar i tabellen. Vid vinst mot Bækkelaget nästa helg kan vi ta ytterligare två. Jag har svårt att se att något lag skulle välja oss i en kvartsfinal, oavsett placering.

Efter möten mot Sarpsborg, Slevik och Tunet väntar nu på pappret något enklare matcher framöver. Jag är alltid intresserad av att spela på mycket folk och låta våra yngre spelare får möjligheter att visa vad man kan. Det är också lättare att göra mot just Bækkelaget än mot några av Norges absolut bästa lag. Spel på tre formationer kommer att genomföras redan till nästa helg.

Sedan handlar det alltid om vad man gör under veckans träningar som avgör om man som spelare blir mer eller mindre aktuell. Vi har några riktigt ambitiösa och talangfulla juniorer som börjar visa framfötterna. I nuläget är det Edvin Eikland som på nytt kliver fram och visar att han vill vara med. Även Olav Falkeid gör det riktigt bra de gånger han är nere på elites träningar. Det kommer att belönas med en plats i laget redan till nästa helg.

Till sist, det är alltid oerhört tacksamt att spela inför en hängiven publik. Idag har vi gott stöd i Høyenhallen och det uppskattas. Vi nådde inte hela vägen fram idag, men vi kan garantera att vi kommer att fortsätta jobba hårt för att också kunna bjuda er på framgångar och inte minst trivsam innebandy. Vi hoppas på fortsatt gott stöd redan på lördag i Lihallen.

Från sarkanten,

Samuel Rosenkvist
Tränare, Herrer Elite